Nu tillbaka till -60-talet. Osmond flyttade till New Jersey med sin familj i början av -60-talet, och fortsatte där sin forskning. Hoffer var i Saskatchewan både samordnande chef för psykiatrisk forskning och universitetsprofessor i psykiatri. Han fick allt större svårigheter med anslag till sin forskning. Både han och Osmond angreps aggressivt av APA (American Psychiatric Association) som representerade en förhärskande negativ attityd till möjligheten att behandla psykostillstånd med nutrienter, framför allt B3. 1967 beslöt sig Hoffer att ge upp sina båda tjänster [I]"because my freedom to publish and discuss our therapeutic trials using vitamins was being severely restricted by my two main employers, the University of Saskatchewan and the Department of Public Health. The psychiatric establishment was violently opposed to our work, which did not have the support of the drug companies, who were promoting their products, the tranquilizers. Not a single attempt was made to repeat our double blind controlled studies, nor to examine their claims clinically. I decided I could be more effective free of any of these adverse influences"(C)(19). Abram Hoffer öppnade privatpraktik, först i Saskatchewan, senare i Victoria B.C.

Linus Pauling, Ph.D., biokemist, tvåfaldig nobelpristagare, 1954 i kemi, fredspristagare1962, råkade i mitten av -60-talet läsa Hoffers och Osmonds bok "How to live with Schizophrenia" (20). Det var en väckarklocka. Han började med sina biokemiska vetenskapliga utgångspunkter och djupa insikter i medicin forska i vitaminer och utvecklade ett nära samarbete med bl.a. Abram Hoffer. 1968 publicerade han sin uppmärksammade artikel "Orthomolecular Psychiatry" i "Science" (21). Han myntade begreppet ORTHOMOLECULAR i samband med medicinsk behandling. Stephen Lawson vid Linus Pauling Institute har senare preciserat detta på följande sätt: "Pauling defined `Orthomolecular Psychiatry´ as the treatment of mental disease by the provision of the optimum molecular environment for the mind, especially the optimum concentrations of substances normally present in the body. He later broadened this definition to include orthomolecular medicine, which he defined as "the preservation of good health and the treatment of disease by varying the concentrations in the human body of substances that are normally present in the body". He sometimes appended "and are required for health" to this definition and noted, "the adjective orthomolecular is used to express the idea of the right molecules in the right concentration" (emphasis added). The treatment of diabetes by the injection of insulin and the prevention of goiter with iodine are other instances of orthomolecular medicine."(D) De 30 sista åren av sitt liv ägnade sig Linus Pauling åt forskning rörande vitaminernas fundamentala betydelse för vår hälsa.

År 1973 publicerade APA "The American Association Task Force Report on Megavitamins and Orthomolecular Psychiatry". Den utdömde all forskning på området, bl.a. genom att i sin analys misstolka information och basera värderingar på felaktiga eller missvisande uppgifter. Dr. Morris Lipton ledde detta arbete. Medlemmar var också kända psykiatrar, såsom Loren Mosher. Det mäktiga APA distribuerade denna Task Force rapport till sina medlemmar och till sjukhus och institutioner i USA. Mycket av materialet baserade sig på en av dr. J. Wittenborn genomförd studie, som var en upprepning av Hoffers och Osmonds dubbelblindexperiment. Wittenborn gjorde ett tolkningsfel i sin analys. När Hoffer och Osmond påpekade detta gjorde han en omtolkning, som ledde till samma resultat som de Hoffer och Osmond kommit fram till, nämligen att B3 (vitamin/red.) hade en betydande terapeutisk påverkan på akuta schizofrenipatienter. Wittenborn medgav sitt fel och publicerade också sina reviderade resultat, men detta uppmärksammades inte. 1976 kom Hoffers och Osmonds svarsskrift ut (22), som av ekonomiska skäl tyvärr fick enbart begränsad spridning. Ett antal uthålliga och starkt motiverade forskare har framgångsrikt fortsatt i pionjärernas spår och anda. Ett uppsving på bredare bas av den ortomolekylära medicinen verkar att ske först nu, när vi fått internet till hjälp.

Sammanfattningsvis och som konklusion kan man konstatera: Ortomolekylär medicin är en potentiellt effektiv metod, som efterhand har utvecklats till en brett applicerbar ansats för behandling av ett stort antal sjukdomar. Av särskild betydelse är möjligheterna att erbjuda behandlingsalternativ för patienter med olika psykostillstånd.

Abram Hoffer har till exempel i sitt material på omkr. 5000 schizofrenipatienter kommit fram till följande behandlingsresultat, (23):

- akuta fall - 90% av dem har återhämtat sig efter 2 år
- "kroniska" fall - 50% har återhämtat sig efter 5 år, alla blir bättre

Med återhämtning avses att patienten är fri från symptom, kommer väl överens med familj och vänner, klarar sig i samhället och betalar inkomstskatt (eller studerar).

Dr. Carl Pfeiffers behandlingsresultat meddelades skriftligen åt dr. Lothar Burgenstein i augusti 1985 (24): "The rehabilitation rate varies with the actual diagnosis so that we find:

High Copper Histapenia = 95% Rehabilitation
Histadelia = 85% Rehabilitation
Pyrrolurie = 100% Rehabilitation
Cerebral Allergy = 95% Rehabilitation
Nutritional Hypoglycemia = 100% Rehabilitation"

En slutsats är att sökandet efter alternativ vid behandling av inte minst så kallade kroniska sjukdomar måste fortgå oförtrutet. Nu begränsas ofta dialogen och samverkan mellan medicinska specialiteter av brist på intresse för andra alternativ och fokusering på ett eget paradigm. En större öppenhet och nyfikenhet för de möjligheter, som tvärvetenskaplig kommunikation ger är ytterligare ett steg i de vidgade möjligheter som finns att hjälpa människor till hälsa. Det är väsentligt att ställa frågan, varför är vi friska, vad är viktigt när det gäller att bevara hälsan, alltså betoning av det salutogena perspektivet. Det är då också uppenbart att behandling av sjukdomar och sjukdomsliknande tillstånd bör utnyttja även den kunskap som representeras av den ortomolekylära medicinen och dess fokusering på en rätt komponerad och avvägd näringsbas för vårt födointag. Detta kan också ses med referens till de basala behov människan utvecklat i en mångtusenårig utvecklingsprocess.

Karin Munsterhjelm
Specialist i allmän medicin
Helsingfors
Finland

REFERENSER
1. Hoffer A. : Adventures in psychiatry, The scientific Memoirs of Dr.Abram Hoffer. KOS Publishing Inc. Caledon, Ontario, 2005

2. Hoffer A. : Vitamin B3 & Schizophrenia, Discovery, Recovery, Controversy. Quarry Press Inc. Kingston, Ontario,1998

3. Hoffer A & Osmond H. The adrenochrome model and schizophrenia. J Nerv Mental Dis 128:18-35, 1959.

4. Hoffer A. The adrenochrome hypothesis of schizophrenia revisited. J Orthomolecular Psychiatry 10:98-118, 1981.

5. Hoffer A. Healing Schizophrenia. CCNM Press Inc. Toronto, Ontario, 2004

6. Hoffer A. The Hallucinogens. Academic Press, June, 1967

7. Hoffer A. Pellagra and schizophrenia. Academy of Psychosomatic Medicine, Buenos Aires, Jan. 12-18, 1970. Psychosomatic II, 522-525, 1970.

8. William Kaufmann Ph.D., M.D. Niacinamide As a Therapeutic Agent : A Memoir. J. Orthomolecular Medicine. 3 : 140-150, 2006

9. Hoffer A, Osmond H & Smythies J: Schizophrenia: a new approach. II. Results of a year's research. J Ment Science 100:29-45, 1954.

10. Hoffer A, Osmond H, Callbeck MJ & Kahan I: Treatment of schizophrenia with nicotinic acid and nicotinamide. J Clin Exper Psychopathol 18:131-158, 1957.

11. Osmond H & Hoffer A. Schizophrenia: A new approach III. J Ment Science 105:653-673, 1959.

12.Osmond H & Hoffer A. Massive niacin treatment in schizophrenia. Review of a nine-year study. Lancet 1:316-320, 1963.

13. Hoffer A & Osmond H. Treatment of schizophrenia with nicotinic Acid - a ten year follow-up. Acta Psychiat Scand 40:171-189, 1964.

14. Altschul R, Hoffer A & Stephen JD: Influence of nicotinic acid on serum cholesterol in man. Arch Biochem Biophys 54:558-559, 1955

15. William B. Parsons Jr. Cholesterol control without diet! The Niacin Solution. Lilac Press, Scottsdale, AZ, 1998

16. Hoffer A. Malvaria, schizophrenia and the HOD test. Int J Neuropsychiatry 2:175-177, 1965.

17. Pfeiffer, Carl C. Nutrition and Mental Illness: An Orthomolecular Approach to Balancing Body Chemistry. ISBN 0-89281-226-5 Healing Arts Press, Rochester, Vermont, 1987

18. McGinnis Woody. Pyrrols and Behaviour Disorders, Discerning the Mauve Factor, lecture on FOOD for the BRAIN CONFERENCE 30th September - 2nd October 2006, Royal National Hotel, London

19. http://www.healthy.net/scr/bio.asp?Id=60&action=print

20. Hoffer A & Osmond H. How To Live With Schizophrenia. University Books, New York, NY, 1966. Also published by Johnson, London, 1966. Written by Fannie Kahan. New and Revised Ed. Citadel Press, New York, NY, 1992. Revised Ed. Quarry Press, Kingston, ON, 1999

21. Pauling Linus, Orthomolecular psychiatry: varying the concentrations of substances normally present in the human body may control mental disease. Science 160, 265-271, 1968

22. Hoffer A. Megavitamin therapy: In reply to the American Psychiatric Association Task Force report on megavitamins and orthomolecular psychiatry. Canadian Schizophrenia Foundation, 1976. Full text posted at http://www.iahf.com/orthomolecular/r..._apa_tfr_7.pdf

23. Hoffer Collection Provincial Archives" University of Saskatoon, Saskatchewan, Canada

24. Carl C. Pfeiffer. Nährstoff-Therapie bei psychischen Störungen (från bokens förord) Karl F. Haug Verlag GmbH&Co, Heidelberg, 1986.