Paul Robinsons blogg, inlägg nr 8 om tillstånd av Kroniskt trötthetssyndrom, ME och fibromyalgi och koppling till sköldkörtelrubbningar.

Av Sigrid Marléne Jeanette i Sköldkörtelföreningen


Paul Robinsons blogg, inlägg nr 8 om tillstånd av Kroniskt trötthetssyndrom, ME och fibromyalgi och koppling till sköldkörtelrubbningar.


Nu har jag skrivit 7 tidigare inlägg om tester av sköldkörteln genom blodprov och deras relevans för patienter som behöver T3 substitutionsbehandling.

Jag har en sista observation att göra innan jag ber om din uppmärksamhet gällande andra områden av intresse för patienter som behöver T3 substitutionsbehandling.

Det finns tillstånd som kroniskt trötthetssyndrom (CFS), myalgisk encefalopati (ME) och fibromyalgi som våra nuvarande behandlingar är otillräckliga för och ofta inte leder till ett fullständigt återupprättande av hälsa.

Symptom i samband med alla tre av dessa villkor överlappar enormt med de symptom som gäller för hypotyreos. Jag har redan gjort mycket klart att vissa människor med nedsatt cellulär respons på sköldkörtelhormon kan ha helt normala resultat på sköldkörtel-blodtester efter behandling med T4 eller T4/T3. För många människor som helt misslyckas med att svara på andra former av sköldkörtelhormon är då ett byte till enbart T3 substitutionsterapi sannolikt möjligt att använda för att till fullo återställa deras hälsa.

Jag har sett många fall nu av sköldkörtelpatienter med ideala testresultat av sköldkörtelfunktionen i blodvärden när de är på T4 eller T4/T3 eller naturlig sköldkörtel behandling men som fortfarande inte kan bli bra förrän endast T3 används. Det krävs inte mycket fantasi för att se att det är möjligt för någon som aldrig har haft en uppenbart underaktiv sköldkörtel att fortfarande ha nedsatt cellulär respons på sköldkörtelhormon. I själva verket skulle jag tro att det att det är mycket osannolikt om de enda människor att utveckla nedsatt cellulär respons på sköldkörtelhormon är människor med underaktiv sköldkörtel.

Men om försämrad cellulär respons på sköldkörtelhormon sker utan ett redan existerande sköldkörtelproblem kan inga markörer i blodet någonsin ger någon indikation på att det finns några sköldkörtelhormonproblem djupt i vävnaderna. Det skulle bara finnas symtom och några tecken som ger fingervisning om att det är ettl problem med sköldkörtelhormon.

Därför är frågan jag skulle vilja lämna er läsare med: Hur många av ME-, CFS -eller fibromyalgidrabbade, som har testats för sköldkörtelsjukdom och fått höra att proverna var normala, har egentligen problem med sköldkörtelhormon på cellnivå och skulle kunna faktiskt svara positivt på T3 substitutionsbehandling?


Om det fanns laboratorietester som kunde mäta hur väl våra celler regleras av sköldkörtelhormon så tror jag det skulle visa sig att en viss del av de som lider av dessa typer av svårigheter har nedsatt cellulär respons på sköldkörtelhormon. Det kan vara att endast en liten andel av de drabbade av CFS (kroniskt trötthets syndrom) till exempel kan ha ett underliggande cellulärt problem med sköldkörtelhormoner, men i rena nummer i hela världen skulle detta uppgå till ett stort antal människor. Jag tror att detta scenario är sant. Den oroande tanken är att människor i denna kategori inte kan hittas eftersom inget befintligt laboratorietest kan visa den faktiska regleringen av cellens funktion genom sköldkörtelhormon!

Den bortgågne Dr John C. Lowe upptäckte genom sin egen forskning under många år som ofta innefattade behandling med T3 sköldkörtelhormon som absolut nödvändighet för att lindra många patienters symtomen vid fibromyalgi. Jag tror att detta kommer att vara gällande för andra tillstånd som CFS och ME. Men vi behöver desperat mer forskning för att ge tillräckliga laboratorietester som visar den faktiska nivån av cellreglering genom sköldkörtelhormon.

Vi behöver medicinsk forskning för att göra några stora genombrott för sköldkörtelpatienter. Dessa genombrott måste framför allt ske inom området diagnostiska tester för den faktiska regleringen av cellens funktion vid kärnan och mitokondrierna med sköldkörtelhormon. Endast med dessa typer av tester kan en riktig indikation på sköldkörtelhormon-aktivitet ses. Dessa tester skulle vara laboratorietest motsvarande som går utöver att mäta den gamla basala ämnesomsättningen (BMR) eller indirekt genom kalorimetri (som sällan används nuförtiden). Denna forskning kommer att ske någon gång - då livet för sköldkörtel-patienter och flera som lider av andra tillstånd kommer att förbättras dramatiskt.

Lyckönskningar och lycka till alla på era resor till god hälsa!

Paul