Hejsan!

Har varit en fast läsare inne på forumet en stund och lovade mig själv att den dagen jag fick min första burk med armour i hus, så skulle jag säga hej.

Så här är jag, glad men ändå lite rädd, har stora förhoppningar om att få det lite bättre.

Jag fick hypothyreose (autoimmun) för 18 år sedan efter att ha fått två barn med bara ett års mellanrum. Jag hade tur, sjukdomen upptäcktes tidigt av en slump när jag var hos en halsläkare för en annan åkomma. Har i alla år varit i brukbar form men dragits med milda symptom, som alltid fått mig att hävda att Levaxin inte funkat helt.

För fyra år sedan fick jag veta av min fastläkare att jag hade högt blodtryck och att det berodde på att jag var på för hög levaxindos. Har alltid haft lågt blodtryck så jag reducerade mitt levaxinintak och vid nästa kontroll var jag tillbaka på mitt gamla tryck. Det är nu det börjar gå galt. På fyra år har jag, från att ha varit en ”relativt pigg”, fungerande kvinna som tränade tuffa gympass 3-4 ggr i veckan, blivit mer eller mindre ett vrak (så känns det i varje fall)

Har tilltrots för att jag tränat mycket, lagt på mig 10 kilo, händer och fötter svullnar upp och sticker, känner ibland en överväldande trötthet (som om någon drar ner rullgardinen) håglöshet, deppighet, akne ”glömskhet. Men det värsta är alla led och muskelsmärtor som smugit sig på det sista året. Började med stelhet och ömhet i fötterna till att nästan inte ta mig upp på morgonen. Smärtor och stelheten sitter mest i nedre del av rygg, höfter, knän och hälsenor.

Har de sista åren sprungit fram och tillbaka till min fastläkare, men alltid fått veta att mina stoffskifteprov är helt fina. I maj måste jag sluta träna för kroppen pallade inte mer och det var då jag tog turen till Balder. Där måste jag genom alla dessa intoleransprov, dieter osv, som inte visade på någonting. Hade B12 brist, så blev en runda med sprutor som fick upp mina värden. Låg också på gränsen när det gäller D3. Det var inte så förvånande då jag haft vitiligo sedan jag var 10 år. I år är det 23 år sedan jag slutade att sola mig och jag existerar bara i skuggan på sommaren.

Sedan några månader tillbaka har jag slutat med allt som innehåller socker, vete, råg, korn. Lever på lavkarbo och äter bara mat som inte innehåller e-stoffer. (svårt) Undviker också soja och matvaror med goitrogener.

Tar Probiotika, Spirulina (jag kanske inte borde det pga. jod?) D3, Zink, Selen och Omega 3 men utan att jag märker någon skillnad. Efter mycket om och men gick läkaren med på, att jag med mina i hennes ögon, fina stoffskiftevärden S-fritt T4 18 (11-23) S-TSH 2,0 )(0,20-4,0)skulle få prova armour. Bad att hon skulle ta T3 prov förra gången men hon glömde ge mig resultatet av den. Ska kolla upp det!

Jag har inte varit sjukskriven för min sjukdom, klarar fortfarande att fungera på jobbet men kroppen känns som den är gammal, ond, trött, sliten och psyket blir därefter. Jag vill gå ner dedär kilona som sitter som berg oavsett om jag bara lever på sallad, Jag vill så gärna kunna träna igen och känna mig stark. Jag vill slippa smärtor och håglöshet. Vet att jag inte ska klaga. Många har det mycket värre än mig, men det är lov att drömma och hoppas.

Nu ska jag gå och jobba men i morgon hör ni av mig igen, då ska jag be om lite armourråd