Läkemedlets effekt varierar med dygnsrytmen

"Det ökade medvetandet om sambandet mellan dygnsrytm, sjukdom och olika terapiers effektivitet har lett till utveckling av ett relativt nytt forskningsfält, kronofarmakologi. Denna kunskap kan leda till förbättrad terapi vid en rad sjukdomar som cancer och astma.

Hos människan styrs den biologisk rytmen av en rad perioder som dygnet, månaderna och årstiderna. Den mest studerade rytmen är dygnet, även kallad cirkadisk rytm. Forskningen har visat att nästan alla människans fysiologiska och biokemiska variabler har en regelbunden daglig rytm. Många av dessa variabler som puls, mental och fysisk aktivitet, matsmältningsprocess och adrenalinnivåer i plasma har en topp under dagen och går långsammare under dygnets mörka timmar. Andra variabler som melatonin, tillväxthormon, kolesterolsyntes och könshormon har en topp på natten. Det finns också variabler som har en högsta nivå när man stiger upp på morgonen som hormonet kortisol eller när man går och lägger sig som immunförsvaret.

Det ökade medvetandet om sambandet mellan cirkadisk rytm, sjukdom och olika terapiers effekt har lett till utveckling av ett relativt nytt forskningsfält, kronofarmakologi. Denna kunskap kan leda till förbättrad terapi vid exempelvis cancer, astma och hjärtsjukdom genom att man ändrar på den tidpunkt när patienten tar sin medicin.

Farmakokinetik och absorption påverkas

Dygnsrytmen kan troligen påverka alla faser i läkemedlets passage genom kroppen som absorption, distribution, metabolism och utsöndring. Detta påverkar naturligtvis både läkemedlets effekt och graden av biverkningar.

Många läkemedel har en fördröjd utsöndring när de administreras på kvällen jämfört med på morgonen. Det gäller till exempel teofyllin, terbutalin, cimetidin, omeprazol, digoxin, propranolol, nitrater och nifedipin. Den mekanism som huvudsakligen ligger bakom kan vara tid för tarmtömning och genomträngning från tarmen. Man vet att upptaget av ett läkemedel från tarmen beror på den cirkadiska rytmen av blodflödet till tarmen.

Hastigheten för utsöndringen av läkemedlet i urin beror på dygnsvariationer i njurfunktion, på tubulärfunktion och på passiv reabsorption beroende på pH i njurarna. Dessutom kan känsligheten för ett läkemedel i en vävnad visa tidsberoende variationer, troligen beroende på cirkadisk rytm på receptor nivå.

Alla dessa faktorer gör att den tidpunkt då läkemedlet administreras påverkar både farmakokinetik och läkemedelseffekt. Det gäller dock att skilja ut de kronofarmakologiska fenomen som är kliniskt betydelsefulla."


Les mer i: LäkemedelsVärlden.se