Salt og helse

Saltet - människans själ?
Av Anna Tillberg

Anna Tillberg:Ja visst är saltet livsviktigt och det florerar så många felaktiga påståenden om saltet. Vi behöver verkligen salt, men av rätt sort. Och vi behöver förstå varför.
Jag hoppas att ni genom att publicera artikeln på hemsidan kan sprida mer kunskap om saltets betydelse och avliva det felaktiga rykte saltet har fått hos allmänheten. Ni får alltså gärna publicera den på er hemsida.

Saltet - människans själ? Del 1 av 3

Publisert første gang i Näringsmedicinsk Tidskrift Nr. 5/2011, 5/2011, 6/2011

Många gånger har jag undrat varför salt förr ansågs så helande medan det nu för tiden anses som dåligt för oss människor. En allmänt spridd uppfattning är numera att vi äter för mycket salt och att vi ska sträva efter att minska saltintaget för att undvika de nya folksjukdomarna som hjärtinfarkt, stroke och njursjukdom. Dessa beräknas kunna minska med 30 procent om saltkonsumtionen halveras. (1).

Samtidigt vet vi att saltet fyller livsnödvändiga funktioner. Med tanke på den debatt vi har i dag om kvaliteten på livsmedel i stort, tycker jag att det är märkligt att inte kvaliteten på saltet vi äter debatteras mer. Salt har förvisso blivit trendigt och i butiken finns det mängder av sorter att välja mellan. Vad ska man köpa?

För att ta reda på mer om salt har jag läst boken Water & Salt – The Essence of Life av medicine doktor Barbara Hendel och Peter Ferreira. I denna artikel gör jag på inga vis anspråk på att berätta sanningen om salt, men vill förmedla en aspekt av salt som sällan når ut genom mediabruset. Boken tar upp salt ur både ett biokemiskt och ett biofysiskt perspektiv.(2) Hendel och Ferreira menar att endast det kemiska perspektivet inte räcker till för att förklara saltets terapeutiska egenskaper. Salt är så mycket mer än den kemiska formeln. Man måste se saltet även ur ett biofysiskt perspektiv för att få en mer heltäckande förståelse för dess egenskaper och helande effekter. Som vi ska se lite längre fram har våra förfäder förstått att använda saltet för många olika sjukdomstillstånd.


Saltet – människans själ?

Människor har sen tidernas begynnelse varit medvetna om saltets betydelse för sitt eget välbefinnande. Men då pratar vi förstås inte om vårt moderna industrisalt utan om ett naturligt kristallint salt som inte bara innehåller natrium och klorid utan även alla de mineraler och spårelement som våra kroppar är uppbyggda av och som återfanns i den näringstäta vätska som livet uppstod ur.

Rent kristallsalt kallas i geologiska kretsar för halit. Ordet härstammar från de keltiska orden ”hall” (som betyder salt, men även vibration) och lit (ljus). Kristallsalt kan alltså lite förenklat översättas som ”ljusvibration”. Mer om den kristallina formens betydelse längre fram i artikeln.

Vi kan i språket hitta en mängd ledtrådar till hur vi historiskt har betraktat saltet och dra slutsatsen att saltet haft en mycket stor betydelse för oss. Varje saltfyndighet som hittades var en skatt som vördades och vaktades. Senare i historien kallades också saltet för det vita guldet. Det spelade en stor roll i det internationella politiska maktspelet och var också ofta en anledning till krig. Det engelska ordet ”salary” (lön) härstammar t.ex. från det latinska ”salarium” som syftar på betalningen som romerska soldater fick för att köpa salt.

Sallad betyder ”saltad” och kommer från den gamla romerska seden att salta gröna bladgrönsaker. Många orter har uppkallats efter saltet. I tysktalande länder hittar vi t.ex. Salzburg, Salzgitter, Bad Reichenhall, Hallein m.fl. Förutom att ”hall” betyder salt och vibration, har ordet samma rötter som det tyska ordet ”heilig” som betyder helig. Hall härleds även till ordet ”själ”. Kelterna trodde att själen uppstod ur havet.

Man kan undra om kelterna anade att saltet innehöll alla grundelementens frekvensmönster. De hade hur som helst stor kunskap om hur man botade sjukdom och återställde energiobalanser med hjälp av salt.


Bordssalt

Dagens bordssalt har ingenting gemensamt med ett naturligt kristallsalt. I och med den industriella utvecklingen började man rena saltet. De essentiella mineralerna och spårelementen ansågs som orenheter. Och kvar blev bara natriumklorid (NaCl).

Endast en mycket liten del av världens saltproduktion hamnar i våra kök i form av s.k. bordssalt. Den större delen, 93 procent, används inom industrin i olika kemiska processer som kräver NaCl – t.ex. tillverkningen av tvättmedel och plaster. Industrins behov av ren NaCl verkar spilla över på livsmedelsindustrin där samma sorts salt används som krydda och konserveringsämne i allehanda färdigrätter.

Förutom att bordssaltet har renats från alla mineraler tillsätts ofta jod, fluor, tiocyanater, klorogensyra och metallsalter. Exempelvis används kalciumkarbonat, magnesiumkarbonat och aluminiumhydroxid som klumpförebyggande medel liksom natriumferrocyanid (E535) och kaliumferrocyanid (E536). Tillverkaren är inte skyldig att uppge dessa ämnen på en innehållsförteckning.

För vår hälsas skull kan man ifrågasätta många av dessa tillsatser. Den ansedda tyska tidningen Öko-Test har klassat halogener som fluor, brom och klor som olämpliga för konsumtion eftersom de anses orsaka allergier och är cancerogena.

Vitt salt saknar alltså liksom andra raffinerade livsmedel sina ursprungliga beståndsdelar. Det renade bordssaltet är en aggressiv substans som måste neutraliseras av andra ämnen i kroppen för att pH:t ska hållas neutralt. De mineraler som krävs för detta är kalium, kalcium, magnesium och alla de övriga spårelementen som tagits bort i reningsprocessen.


Kvalitetssalt

Om definitionen på kvalitet är ett rent, oraffinerat salt, kan man räkna in diverse olika sorters havssalter och bergssalter som i sin tur kan delas upp i olika underkvaliteter. Tanken här är emellertid inte att räkna upp alla olika sorters salt som kan hittas i affären utan att försöka förstå vad det är som skiljer det terapeutiskt användbara saltet från övriga salt.


Havsalt

Vi härstammar från havet och än idag kan vi se vårt arv i blodet, som innehåller samma saltkoncentration och samma halter av övriga mineraler och spårämnen som havsvattnet. Mycket intressant forskning om terapi med havsvatten finns att läsa om på webbplatsen http://www.oceanplasma.org/documents/cases.html#x_main.

Den franska biologen Rene Quinton genomförde i början på 1900-talet ett experiment där han bytte ut blodet i hundar mot havsvatten. Hundarna överlevde och blev dessutom mot all förmodan både piggare och friskare efter detta ganska drastiska försök!

Men från att ha varit livets vagga har vi omvandlat våra världshav till hela världens soptipp. De har förorenats med oräkneliga tungmetaller och kemikalier som alla innehåller frekvensmönster som disharmonierar med våra kroppar. Därför menar Hendel och Ferreira att havssalt generellt sett inte längre har den positiva inverkan på vår hälsa som det hade förr.

Åttio procent av saltproducenterna raffinerar dessutom sitt havssalt. Vill man ha ett så bra havssalt som möjligt kan man leta efter salt bland de oraffinerade atlantsalterna som är lite gråbruna i färgen. De innehåller inga tillsatser och skördas enligt traditionella metoder med träredskap.


Kristallsalt

Det renaste saltet finner vi dock i bergen. När de förhistoriska oceanerna drog sig tillbaka efterlämnades saltet i skydd för moderna tiders föroreningar. Kristallsalt återfinns i bergen men skiljer sig från vanliga, billigare bergssalt. En förutsättning för att kristallsalt ska bildas är nämligen ett enormt tryck under lång tid. Ju högre tryck, desto mer överlägsen struktur/ordning bildas inuti kristallen.

Kristallsaltet är dyrt att utvinna då det bara finns i speciella ådror i saltlager i vissa berg. Man kan inte utvinna det med de metoder som gruvnäringen normalt använder eftersom kristallsaltet inte kan berabetas mekaniskt. Oftast utvinner man hundra gånger mer vanligt bergssalt innan man hittar kristallsalt. Eftersom det bara var de allra rikaste som hade råd att använda kristallsalt kallades det förr för ”kungens salt”.

Kristallformen innebär att saltet har en geometrisk, kubisk struktur. Biofysiskt menar man att kristallen är konstruerad av fotoner, ljuskvanta, som är ren ljusenergi. Denna energi kan lösgöras från saltstrukturen när man löser upp saltet i vatten.

Kristallstrukturen är elektrisk, inte molekylär. Skillnaden mellan ett vanligt bergssalt och ett kristallsalt är alltså att mineralerna i bergssaltet inte är fullständigt integrerade i en kristallstruktur, utan hänger liksom lite löst utanpå. Detta innebär att de inte är tillräckligt finfördelade för att kunna ta sig in i cellerna. Mineralerna som däremot är fångade i saltkristallens struktur joniseras och har därmed möjlighet att tränga in i alla kroppens celler.

De mineraler som fångas inuti kristallen har alltså en partikelstorlek som är tillräckligt liten för att kunna tränga in i den mänskliga cellen och omsättas där. Det som inte kan ta sig in i cellen kan inte heller metaboliseras. Detta menar man är förklaringen till att vi kan känna saltsug vid relativ saltbrist trots en alldeles för hög saltkonsumtion.

Hendel och Ferreira betraktar kristallsaltet mer som en informationsbärare än som en krydda och anser att kristallformen är förutsättningen för att information ska nå våra celler. De menar också att endast ett naturligt kristallsalt ger förutsättningar för att säkra den geometriskt korrekta strukturen i kroppen. Om dessa strukturer saknas uppstår energibrist. Salt ska alltså inte användas i första hand för att tillföra smak till vår mat utan för att ge oss det rätta frekvensmönstret, d.v.s. samma mönster som återfinns i kroppen.


Vitt guld blir vitt gift

Trots att vår kropp bara behöver en liten mängd salt per dag, ca 0,2 gram, och att vi i snitt får i oss mellan 11–20 gram salt per dag, lider alltså de allra flesta av oss brist på salt. När saltmängden är mindre än 0,2 gram blir vi sugna på salt. Vi saknar helt enkelt de andra mineralerna som ska finnas i saltet. Därför är även de bästa mineralerna värdelösa om de inte görs tillgängliga för kroppens celler. För att kunna använda ett mineral måste vi få det i sitt organiska, joniska tillstånd, i perfekt balans med alla dess övriga relaterade beståndsdelar.

Biokemiskt sett är naturligt bergssalt och havssalt icke-aggressivt, till skillnad från bordssalt. Även om dessa salter har en underlägsen struktur jämfört med kristallsaltet är de att föredra jämfört med det vanliga bordssaltet eftersom de är naturligare produkter.

Bordssaltet identifieras däremot som ett gift av kroppen – en onaturlig substans som ska rensas bort så fort som möjligt. Eftersom kroppen, beroende på ålder, hälsa och kön, bara kan rensa ut 5–7 gram per dag blir summan en stor belastning för kroppen. I försöken att isolera överdosen av natriumklorid kommer vattenmolekyler att omringa och neutralisera natriumkloridmolekyler genom att jonisera dem till natriumjoner och kloridjoner.

Denna process kräver att kroppen använder intracellulärt vatten, vilket i sin tur resulterar i att cellerna torkar ut och dör, och att ett överskott av vätska i vävnaderna (ödem) uppstår. Detta är orsaken till att läkare ofta avråder från salt. För varje överskottsgram av natriumklorid behöver kroppen 23 gånger mer av sitt cellvatten för att neutralisera det.

Om halten av natriumklorid fortfarande är för hög uppstår i stället återkristallisering. Kroppen använder sig då av icke nedbrytbart animaliskt protein och producerar urinsyra som inte kan utsöndras, utan istället binder till natriumkloriden. Detta leder till bildning av nya kristaller som i sin tur sätter sig i ben och leder. Detta är enligt Hendel och Ferreira en bidragande orsak till olika former av reumatism, gikt och njur- och gallstensbesvär. Återkristalliseringen är alltså kroppens sätt att skydda celler och organ från oreparerbara skador som orsakats av för hög saltkonsumtion.

Artikelen fortsetter neste innlegg.

Saltet - människans själ ? Del 2 av 3

Publisert første gang i Näringsmedicinsk Tidskrift Nr. 4/2011, 5/2011, 6/2011

I förra numret i vår artikelserie om salt behandlade jag bland annat saltets historiska betydelse, om skillnaden mellan ett naturligt kristallsalt och ett vanligt bordssalt, samt varför vi kan lida av saltbrist trots en alldeles för hög saltkonsumtion.

Den här delen av artikelserien kommer att handla om saltvattenlösning som terapi och hur man själv blandar till en saltlösning enligt konstens alla regler.

Saltterapier

I tusentals år har saltet varit känt som ett panacea, d.v.s. en medicin som hjälper mot alla sjukdomar. Den terapeutiska effekten av lång tids vistelse i saltkammare är också känd inom den allopatiska medicinen – skolmedicinen.

Det största, äldsta och märkligaste saltsjukhuset är en saltgruva som ligger i Wieliczka (3), strax utanför Krakow i Polen. Gruvan och platsen är så unik att den ingår i UNESCO:s världsarvslista. Under själva saltgruvan på 135 meters djup ligger ett sanatorium där man behandlar patienter som har allergier, astma och lungsjukdomar. Tusentals har blivit hjälpta och man hävdar att man har en tillfrisknandegrad på hela 90 procent.

De läkande effekterna tillskrevs från början den rena luften i saltkammaren. Numera anser man att en annan bidragande faktor är den neutraliserande effekt saltet har på positivt laddade partiklar.

Denna egenskap är nog så viktig idag då vår närmiljö är fullspäckad med elektronisk utrustning som tv, datorer, mikrovågsugnar, bärbara telefoner, mobiltelefoner m.m. Förr strödde bönderna ut salt i nybyggda hus innan de flyttade in, i ett försök att jaga bort onda andar.


Nutidens onda andar

Nutidens onda andar utgörs istället av disharmonierande elektromagnetiska vibrationer som skapar ett överskott av positivt laddade partiklar, vilka alltså saltet har förmåga att neutralisera. Barbara Hendel och Peter Ferreira hävdar i sin bok Water & Salt – The Essence of Life att även atomindustrin har förstått att använda sig av detta faktum. Med vetskap om att salt neutraliserar radioaktivitet har man sänkt ner cylindrar med atombränsle i övergivna saltgruvor i Gorleben i Tyskland.

Saltkammaren tillför alltså enligt Hendel och Ferreira läkande vibrationer. Den skapar ett frekvensmönster som våra kroppar ”suger åt” sig. På så sätt menar man att saltatmosfären hjälper kroppen att balansera energibrist och till slut läka sig själv och att i princip alla sjukdomssymtom därigenom kan neutraliseras. Som exempel på detta beskriver Hendel och Ferreira ett försök utfört på patienter med leversjukdom.

Efter endast 2 1/2 timme i saltkammaren kunde man påvisa en väsentlig förbättring av deras leverstatus. Effekten höll i sig i 24 timmar efter att man lämnat kammaren. Eftersom patienterna redan hade en manifesterad sjukdom i levern när terapin påbörjades kunde man inte förvänta sig ett varaktigt resultat om man inte fortsatte att sitta i kammaren en stund varje dag en längre period.

Som ett alternativ till denna ganska opraktiska och tidsödande terapi kan man använda salt i andra former. Man kan till exempel dricka saltvatten i form av en mättad saltlösning – en teknik som har använts i hundratals år.


Saltvatten – en ocean av energi

Som vi har sett tidigare har saltets biofysiska egenskaper stor betydelse för den läkande effekten. Detsamma gäller vattnet. När vatten och salt möts omger vattnets negativa pol de positivt laddade jonerna i saltet medan vattnets positiva pol omger de negativt laddade jonerna.

Det här mötet förändrar den geometriska strukturen hos både vattnet och saltet och skapar en helt ny dimension. Vattnet är inte längre vatten och saltet inte längre salt. Natrium och klorid separeras och joniseras, vilket i sin tur möjliggör att energi och information lösgörs från den ursprungliga kristallstrukturen.

I språket hittar vi ytterligare ledtrådar till hur man har betraktat denna ”modersoppa” genom årtusendena. På engelska heter saltlösning ”sole” vilket härleds från latinets ”sol”, som alltså betyder sol även på svenska. Ordet sol betyder också ”en kolloid av fasta partiklar i en vätska”. Solen materialiseras i saltvattnet som flytande solljus. ”Sole”, fortsättningsvis kallat saltlösning, betyder helt enkelt flytande ljusenergi.


Dricka saltlösning

Den kristallina strukturen hos salt återfinns även i saltlösningar. Dess effekt varar i minst 24 timmar. Man behöver alltså inte fysiskt sitta i en saltkammare för att få tillgång till det kristallina saltets frekvensmönster. Man kan lika gärna dricka en saltlösning. Kvaliteten och regelbundenheten är mycket viktigare än kvantiteten.

Saltet kommer att ge kroppen nödvändigt material för rening och återuppbyggnad. Eftersom kroppen enligt Hendel och Ferreira regenereras i rytmiska cykler, uppkommer även effekterna av saltterapin i olika faser.

Det kan upplevas som obehagligt när den rensande effekten av salt och vatten sätter igång. Om man genom felaktig kost har ett tarminnehåll som ruttnar och/eller jäser kommer saltvattenterapin att framkalla diarré till en början. Detta är dock ett positivt tecken som betyder att tarmen håller på att städas ur.

Hendel och Ferreira anger att saltlösningen hjälper till att återställa syra–bas-balansen, spola ut tungmetaller som kvicksilver, bly, arsenik och amalgam och att den har förmåga att avkalka kärlen.


Hur blandar man en saltlösning?

Rent praktiskt och tidsmässigt är det bättre att blanda till en saltlösning och använda sig av den istället för att vid varje tillfälle blanda salt och vatten. En högkvalitativ saltlösning gör man av rent vatten av god kvalitet och ett lika bra salt, d.v.s. ett äkta kristallsalt. Man kan hitta t.ex. kristallsalt från Himalaya i form av stenar i olika storlekar.

För att göra sin egen saltlösning passar de lite större kristallstenarna bra. Har man inte tillgång till vatten från en ren, naturlig källa får man ta det bästa vatten man har tillgång till.

Man kan rena vattnet, t.ex. genom någon form av karbonfilter eller osmos. På så sätt tar man hand om den kemiska biten. De biofysiska egenskaperna kan man bättra på genom olika tekniker som att virvla vattnet eller att lägga några bergskristaller i en kanna med vatten och låta stå i ett dygn, vilket är ett mycket billigt och enkelt alternativ för att återställa strukturen på vattnet.

Kommunalt renat vatten är inte tillräckligt eftersom det fortfarande innehåller föroreningar i form av läkemedelsrester och andra kemikalier som de kommunala reningsverken inte klarar av att ta bort och som därmed förstör kvaliteten på hela saltlösningen.

När du har både vatten och salt i önskad kvalitet är det dags att blanda. Lägg flera saltkristaller i en ren glasburk med lock. Locket ska helst bestå av glas men ej av metall. Plast är ok. Täck saltkristallerna med vatten. Efter några timmar ser du efter om saltet löst sig. När de har löst sig helt lägger du i ytterligare en saltkristall.

Fortsätt på detta sätt tills vattnet inte längre löser saltet och den senast ilagda saltkristallen ligger intakt på botten. Den utgör en indikator på att saltlösningen har nått sin mättnadsgrad på ca. 26 procent.

Du kan alltid tillsätta mer vatten till saltlösningen, men kom då ihåg att tillsätta ytterligare saltkristaller.

När bottenkristallen har lösts upp är saltlösningen inte längre mättad. Burken med saltlösningen behöver inte förvaras på något särskilt sätt. Lösningen är steril och förhindrar alla sorters parasiter, virus, bakterier och svamp från att växa i burken.


Hur mycket dricker man?

Man tar 1 tsk av den 26-procentiga saltlösningen och blandar i ett stort glas rent (helst) källvatten. Drick på tom mage direkt på morgonen. Då aktiveras peristaltiken och i sin tur även matsmältning och ämnesomsättning inom endast några minuter.


Vem kan dricka saltlösning?

Ett intressant påstående i boken är att en korrekt tillblandad saltlösning inte är farlig för personer med högt blodtryck, till skillnad från vanligt bordssalt. Man påstås istället kunna se en sänkning av blodtrycket inom 15 minuter efter intag av korrekt blandad saltlösning.

Detta ska dock inte tolkas som att saltlösningen är ett blodtryckssänkande medel och man ska vara medveten om att det finns många bakomliggande orsaker till högt blodtryck.
Personer med lågt blodtryck sägs bli lika hjälpta genom att deras blodtryck istället stiger med hjälp av saltterapi. Kännetecknande för saltlösningen är dess förmåga att återställa balansen.


Experiment

Om du har en elektrisk vattenkokare med kalkavlagringar på rören kan du prova följande experiment. Lös lite av din mättade saltlösning i vatten. Häll det i vattenkokaren och koka upp vattnet. Man ska nu enligt bokens författare kunna se hur kalkavlagringarna försvinner. När jag läste om det här kunde jag naturligtvis inte låta bli att utsätta min vattenkokare för samma experiment.

En stor del av avlagringarna försvann verkligen, men inte helt. Kanske berodde det på hur länge de funnits och hur hårt de hunnit bita sig fast. Med lite mekanisk borsthjälp försvann ytterligare avlagringar.

Författarna beskriver processen som en i grund och botten enkel kemisk och fysikalisk reaktion. Energistrukturen och den joniserade effekten av kristallsaltet i saltlösningen bryter isär de molekylära partiklarna så att de löser sig i vattnet.

Tanken är att man ska låta sin kropp genomgå samma procedur och på så sätt kunna rengöra den från tungmetaller, gifter, avfall och plack i tarmarna med hjälp av saltlösningen.

Artikelen fortsetter neste innlegg.

Saltet - människans själ ? Del 3 av 3

Publisert første gang i Näringsmedicinsk Tidskrift Nr. 4/2011, 5/2011, 6/2011


Del två av den här serien (Näringsmedicinsk Tidskrift 2011, nr 5) gav en beskrivning på hur man gör en mättad saltlösning (ca 26 %), som utgör grunden för den utspädda saltvattenlösning som man sedan använder sig av för invärtes saltterapi.

Av den mättade saltlösningen tar man lämplig mängd och blandar i ett glas rent vatten. Det rekommenderas att man börjar med en tesked. Enligt Barbara Hendel och Peter Ferreira som skrivit Water & Salt – The Essence of Life är det ens hälsotillstånd som avgör hur man reagerar på denna mängd. Skulle man få starka utrensningssymtom minskar man mängden till några få droppar.

Vi har tidigare talat om att det är kvaliteten på vattnet och saltet som är det viktigaste, inte kvantiteten. Rekommendationen att ta en tesked av den mättade saltlösningen utgår från kroppens biokemiska behov av salt.

Biofysiskt skulle det räcka med att tillsätta några få droppar för att behålla frekvensmönstret i åtminstone 24 timmar. Ordet terapi är i detta sammanhang något missvisande eftersom det ger sken av att ha en begränsning framåt i tiden. Hendel och Ferreira hävdar att man med fördel fortsätter med vanan att dagligen dricka ett glas utspädd saltlösning resten av livet.


Hur använda saltterapi?

Författarna räknar upp en mängd olika symtom och tillstånd där man kan använda sig av saltterapi i olika former. Även om tyngdpunkten i boken ligger på att dricka en saltlösning, beskrivs också andra terapiformer, t.ex. inhalation, nässköljning, ögonbad, saltvattenbad hemma eller i en mer avancerad form på någon hälsoinrättning, s.k. floating.

Med hjälp av en saltjonisator eller en saltlampa kan man också förbättra inomhusluften. Att applicera saltlösning direkt på huden är en metod som används mest för hudproblem, sårskador, insektsbett, smärta och skador i mjukvävnad och leder samt även för att sänka pH i huden.

Nedan följer några rekommendationer för hur man kan använda sig av salt vid några vanliga åkommor.


Tandhygien och munhälsa

Många problem i mun och tänder är orsakade av en för sur miljö. Att skölja med saltlösning är ett bra sätt att återställa och behålla munhälsan. Det förhindrar bildandet av tandsten och håller tandköttet friskt. Saltlösningen har enligt Hendel och Ferreira till och med förmågan att ta bort tandsten när sådan väl har etablerat sig samt att neutralisera karies. Den hjälper även till att återställa emaljen. Redan Hildegard von Bingen, tysk mystiker, abbedissa och författare (1098–1179), rekommenderade användning av salt för att förhindra blödande tandkött.

Gör så här: Borsta tänderna varje morgon med en koncentrerad saltlösning på mellan 10–26 %. Använd en saltlösning med samma koncentration och gurgla munnen med. Skölj runt i tre minuter innan du spottar ut.


Fotsvamp

Om även tånaglarna är angripna av fotsvamp får man räkna med att behandla i åtminstone tre månaders tid. Alla som lider av fotsvamp bör veta att det inte är en infektion som begränsar sig till enbart foten. Författarna anger att fotsvamp är ett tecken på att det kan finnas svampöverväxt även i tarmkanalen.

Saltlösningen har en desinficerande effekt som hindar svampen från att sprida sig samt återställer huden så att den bättre kan motstå angrepp från svamp, bakterier och virus.

Gör så här: Blanda 1 tsk av den mättade saltlösningen i ett stort glas vatten och drick på tom mage. Ät basbildande livsmedel och avstå från de syrabildande.

Bada fötterna i en saltlösning på 10 %. Öka koncentrationen gradvis. Torka fötterna lätt med handduk genom att klapptorka. Skrubba inte bort saltet. Om huden är hel och ej sårig kan man ta på den 26%-iga lösningen direkt på svampen och låta den torka in i huden.


Vårtor

Blanda 1 tsk av den mättade saltlösningen i ett stort glas vatten och drick på tom mage. Badda vårtan med 26%-ig saltlösning eller lägg ett saltomslag. Vissa vårtor kan försvinna efter några få dagar.


Insektsbett

Gnugga lätt insektbettet med 26%-ig saltlösning flera gånger per dag eller lägg ett saltomslag. På så sätt minskar kliandet och svullnaden går ned.


Förkylning, hals- och öroninfektioner

Blanda 1 tsk av den mättade saltlösningen i ett stort glas vatten och drick på tom mage. Drick under hela dagen mycket vatten av god kvalitet och som har låg halt av mineraler och ej är kolsyrat. Om du känner av symtom på infektion men inte har feber eller endast en lätt temperaturförhöjning kan du bada i 1%-ig saltlösning i 37 grader i 20 minuter.

Genom osmos släpper då kroppen ut toxiner samtidigt som den absorberar energi och mineraler från saltlösningen. Om man har feber rekommenderar författarna inte att man badar i saltlösning.

Ta istället ett fotbad (1 %) eller sätt på dig en t-shirt uppblött i 3%-ig, 37-gradig saltlösning. Bär en badrock över och vila så i 60–90 minuter. Efter ca en halvtimme kommer du att börja svettas. Duscha efteråt. Kalla saltomslag på vaderna är ett annat mycket effektivt sätt att sänka feber.

Vid halsont kan man även gurgla med 1%-ig lösning. På så sätt fuktar man den infekterade slemhinnan och lösgör bakterier och virus. Återupprepa proceduren flera gånger per dag.
Ett kallt saltomslag runt nacke och hals lindrar halsont. Blöt en handduk i 3–10%-ig lösning. Överst har du en torr handduk. Låt vara i en timme.

Vid öroninfektioner kan man även med fördel lägga en saltpåse på örat som man har upphettat till 50-60 grader i ugnen. Låt ligga på örat i 20 minuter. Upprepa flera gånger per dag.


Astma och allergi

Blanda 1 tsk av den mättade saltlösningen i ett stort glas vatten och drick på tom mage. Drick under hela dagen mycket vatten av god kvalitet och som har låg halt av mineraler och ej är kolsyrat.

Inhalera salt. Antingen genom en så kallad saltpipa/saltinhalator eller häll upp kokande vatten och blanda i salt till en koncentration av 1 % till att börja med. Man kan öka till 8 % så småningom. Boken hänvisar till studier som visat att den högre saltkoncentrationen har bättre effekt vid problem i de djupare andningsvägarna.

Täck huvudet med en handduk och sitt kvar i 10–15 minuter. Detta kan göras flera gånger per dag till symptomen lindras. Skaffa en saltjoniserare som binder damm- och pollenpartiklarna som finns i luften.

Bada i en 1%-ig saltlösning en gång i veckan. Använd dig av ”floating”. Hendel och Ferreira menar att den höga saltkoncentrationen i floatingtanken skapar ett frekvensmönster som avsevärt stödjer helandeprocessen och som kickar i gång kroppens energiprocesser.


Hösnuva och ögoninfektioner

Följ tipsen ovan men skölj även näsan med hjälp av en ”näskanna” och 1%-ig saltlösning. Sköljningarna tar bort pollen som har fastnat i slemhinnan. Om ögonen är svullna och kliar så sköljer du dem med den 1%-iga lösningen. Eftersom en 1%-ig saltlösning har samma koncentration som ögats tårar kommer det inte att svida när du sköljer.


Matsmältningsproblem

Saltvatten har en slemlösande effekt. Det ökar även produktionen av magsafter och höjer halten av magsyra, ökar produktionstakten av densamma samt stimulerar peristaltiken i tarmarna och magsäckens tömningshastighet. Sekretion av viktiga enzymer och bikarbonat från bukspottkörteln ökar och vid högre saltkoncentrationer stimuleras bildandet av galla.

Gör så här: Blanda 1 tsk av den mättade saltlösningen i ett stort glas vatten och drick på tom mage. Drick under hela dagen mycket vatten av god kvalitet och som har låg halt av mineraler och ej är kolsyrat. Efter flera månaders saltterapi kan eventuella gallstenar komma att lösas upp och passera genom urinvägarna, vilket ibland kan orsaka smärtor. Om du skulle uppleva lever- eller gallproblem eller kramp i magen lägger du ett varmt saltomslag över det område som smärtar. Blötlägg en bomullshandduk i 10–20%-ig saltlösning. Placera en torr handduk över och vila i trettio minuter.


Var hittar man ett äkta kristallsalt?

Eftersom många läsare har hört av sig och undrat var man får tag i äkta kristallsalt har jag vidarebefordrat frågan till hälsokostbutiker och hos leverantörer, men har haft svårt att få svar på vad som faktiskt är äkta kristallsalt.

Jag kontaktade bl.a. distributören till det himalayasalt som vi hittar i vanliga livsmedelsaffärer under produktnamnet Falksalt. Intressant nog hade ingen hos dem hört talas om kristallsalt enligt Hendel och Ferreiras definition – d.v.s. ett salt som utvinns för hand ur speciella ådror i saltlagren och där mineralerna i saltkristallen till skillnad från mineralerna i bergssaltet är fullständigt integrerade i en kristallstruktur och därmed tillräckligt finfördelade för att kunna ta sig in i cellerna.

Det finns också två andra svenska leverantörer som säger sig sälja kristallsalt. Båda tar sitt salt från Himalayamassivet i Pakistan. Kristallerna är handplockade i olika nyanser i vitt, rosa och gulorange.

– Mig veterligen kommer allt himalayasalt som säljs i Sverige från Pakistan, säger Inger Schauman, VD på Saltbutiken. De har världens största tillgångar på halit, det s.k. himalayasaltet. Alla saltgruvor i Pakistan ägs av staten och det finns inga privata ägare. Alla köper sitt salt från de statliga gruvorna. Man kan få tag på himalayasalt av bättre och sämre kvalitet, d.v.s. mer eller mindre kristallint salt.

I Water & Salt – The Essence of Life som det mesta av den här artikelserien bygger på, hänvisar författarna till ett speciellt salt som kallas ”Himalayan Crystal Salt – The Original” (www.himalayancrystalsalt.com). De menar att salt precis som vatten kan ha olika biofysiska strukturer.

Anledningen till att man valde att fokusera på just det nämnda saltet förklaras med att man även undersökt ett annat kristallsalt från Berchtesgaden i Tyskland. Den kemiska sammansättningen hos de båda salttyperna var snarlik, men saltet från Himalaya visade sig ha en överlägsen struktur och ansågs därför innehålla mer information.


Gammal kunskap

Hendel och Ferreira delger spännande och intressant information om kunskaper som praktiserats av terapeuter och naturläkare i Europa under hundratals år, men som inte gjorts tillgänglig för en bredare publik tidigare.

Nackdelen med boken enligt min mening är att författarna genomgående är otydliga med vilka typer av kristallsalt som är bra att använda, förutom det salt de själva rekommenderar.

Motiveringen till varför just ”deras” kristallsalt är det bästa känns krystad och ger boken en ton av marknadsföringsprojekt. Det är full möjligt att författarna har intressen i företaget som säljer saltet och övriga produkter som boken hänvisar till, även om detta inte redovisas öppet.

Vilket salt ska man då känna sig nöjd med i en saltterapi? Historiskt sett är det troligt att européer använt sig av det salt de haft tillgång till i ett mer närliggande geografiskt område. Som det påpekas i boken har man använt sig av saltterapier i århundraden med hjälp av salt från orter i Tyskland, Österrike och Polen. Det är också i de här länderna som kunskapen om saltterapi fortfarande är levande och utbredd. Därför borde ett kristallsalt ha terapeutisk effekt oavsett varifrån det kommer. I de fall man inte kan få tag i ett äkta kristallsalt torde det bästa vara att avstå från industrisaltet och ersätta det med ett naturligt, oraffinerat salt.

***

Anna Tillberg är närings-och örtterapeut samt skribent på Näringsmedicinsk Tidskrift.
Anna är verksam vid egna kliniken ÖrtAnna (www.ortanna.se) och kan nås på anna@ortanna.se
Artikelen "Saltet - människans själ ?" ble publisert første gang i Näringsmedicinsk Tidskrift Nr. 4/2011, 5/2011, 6/2011

Anna Tillberg: "Ja visst är saltet livsviktigt och det florerar så många felaktiga påståenden om saltet. Vi behöver verkligen salt, men av rätt sort. Och vi behöver förstå varför.
Jag hoppas att ni genom att publicera artikeln på hemsidan kan sprida mer kunskap om saltets betydelse och avliva det felaktiga rykte saltet har fått hos allmänheten. Ni får alltså gärna publicera den på er hemsida."

Takk! hjertflag1

Sitat:

---

Opprinnelig skrevet av Anna Tillberg

Jag hoppas att ni genom att publicera artikeln på hemsidan kan sprida mer kunskap om saltets betydelse och avliva det felaktiga rykte saltet har fått hos allmänheten.

---

I 2009 skrev jeg følgende i denne tråd:

Det er ikke uden grund, at skovfolket kører store klumper af stensalt ud i skovene, hvor vildtet kan mæske sig med det salttilskud, det ellers ikke ville få fra almindeligt foder, og som dermed ville både mistrives og dø af (saltunderskud).

Jeg har læst om, at i de store skovreservater i Mellemeuropa, hvor ikke en kvist må flyttes og der må kun vandres på stierne... har man set dyr, man ellers ikke ser samlet i fuld fordragelighed og som fredeligt stimlede om klumperne af stensalt, mens de slikkede saltet indtil de fik nok og forsvandt, fortsat uden at angribe hinanden.... Hvad siger det os om salt? Det siger, at salt er et uundværligt mineral uden hvilket vi ikke kan opretholde vores helbred.

En ting er, at dem, der har vænnet sig til at indtage for meget salt - skal vænnes af med det. Så langt så godt!

Noget helt andet er, at kører en salt-hetz møntet på alle mennesker, også dem, hvis saltforbrug er korrekt.... og som efterfølgende vil skære ned på saltforbruget, med skade på deres helbred fordi - idioterne i sundhedsvæsenet kan ikke finde ud af at målrette deres "sundhedsbevarende" kampagner mod dem der har brug for det. Men i stedet skræmmer de ganske almindelige mennesker, med et sundhedsfremmende saltforbrug - til at skære ned og blive syge af det på sigt!

Desuden findes der ikke klare og utvætydige, videnskabelige beviser for, at salt "bare er usundt". Derimod findes der oceaner af fortolkninger, baseret på diverse statistikker, hvor konklusionerne er udtænkt og forfattet af forskere, alt efter hvad de selv tror, uden at de ved noget med sikkerhed.

En, meget fin dansk gennemgang af det videnskabelige materiale om forhold omkring salt og sundhed er udarbejdet i 2006 af Fødevareinstituttet på Danmarks Tekniske Universitet. De skriver:

Sitat:

---

Salt og sundhed

Mange steder i den industrialiserede verden diskuteres det, hvilken betydning befolkningens saltindtag har for dens sundhedstilstand, og mange steder er der tiltag for at nedbringe saltindtaget. Fødevareinstituttet har med et notat ønsket at opdatere sin viden om sammenhængen mellem salt og sundhed. Notatet kan ses ved at klikke her

---

Et utal af forskningsprojekter vedr. salt og helbred er nævnt, gennemgået og konkluderet om.... Og uanset hvordan man drejer tingene om og om igen - findes der ingen steder klare resultater, der hinsides alt tvivl støtter påstanden om, at saltet er "den hvide død".

Det er en længere notat på 16 sider og jeg vil derfor nøjes med at citere konklusionerne i forhold til de respektive sundhesmæssige aspekter, man havde gennemført forskningsprojekterne.

Notatet omfatter følgende overskrifter:

Salt og sundhed

Saltindtagelse i Danmark (PDF)

Konklusion: Der er usikkerheder ved alle indtagsdata, men det kan konkluderes, at den gennemsnitlige saltindtagelse i Danmark er 9-11 g pr. dag hos mænd og 7-8 g pr. dag hos kvinder. Der er relativt store variationer fra individ til individ. Indtaget fra industrisalt er i gennemsnit den største kilde til salt, men brugen af husholdningssalt giver også et væsentligt bidrag for nogle personer, ligesom kantinemåltider generelt har et højt saltindhold, og dermed er med til at øge saltindtagelsen hos de personer, der dagligt spiser et måltid i en kantine.

Salt og blodtryk

Konklusion: En saltreduktion vil nedsætte blodtrykket både hos personer med forhøjet blodtryk og hos personer med normalt blodtryk. Der er en dosis-respons sammenhæng mellem saltreduktionen og størrelsen af blodtryksreduktionen. Blodtryksreduktionen er mindre hos personer med normalt blodtryk end hos personer med forhøjet blodtryk og saltreduktion har størst effekt hos ældre personer og hos overvægtige. Responsen på en saltreduktion er meget individuel. Endelig har en kost med højt indhold af frugt og grønt, fuldkornsprodukter og mejeriprodukter med lavt fedtindhold samt totalt lavt fedtindhold (altså en kost som der generelt anbefales) vist sig at have større positiv effekt på blodtrykket end nedsættelse af saltindtagelsen.

Salt og hjertekarsygdom

Konklusion: De inkonsekvente resultater af de forskellige undersøgelser gør, at det er vanskeligt at konkludere om saltindtagelsen har betydning for forekomsten af hjertekarsygdomme. Flere af undersøgelserne har været kritiseret bla. er 24 t kostinterview en usikker måde at bestemme saltindtagelsen på hos et individ, der er i nogle undersøgelser medtaget personer med hypertension, som muligvis har nedsat deres saltindtagelsen som følge af dette, og der er ikke altid justeret for andre risikofaktorer for hjertekarsygdomme. Disse kritikpunkter medfører, at det er vanskeligt at bruge de publicerede studier som dokumentation for en sammenhæng mellem saltindtag og risiko for hjertekarsygdomme.

Salt og kræft

Konklusion: Blandt befolkningsgrupper med højt indtag af saltede fødevarer er forekomsten af mavekræft høj. Sammenfattende kan det dog konkluderes, at højt indtag af salt sandsynligvis ikke er kræftfremkaldende, men at højt saltindtag (især høj saltkoncentration) øger den kræftfremkaldende virkning i maven af kendte kræftfremkaldende stoffer og/eller infektion med Helicobacter pylori.

Salt og knoglesundhed

Konklusion: Samlet kan det konkluderes, at højt indtag af natrium/salt med kosten i teorien kan påvirke knoglesundheden via effekt på calciummetabolismen, men at det ikke i praksis har været muligt at vise en positiv effekt på knoglesundheden af at reducere saltindtaget fra ca. 9 g/dag, som er lidt under det gennemsnitlige indtag hos voksne danskere, til de anbefalede 6 g/dag.

Andre sygdomme

Konklusion: En finsk prospektiv undersøgelse har set på sammenhængen mellem saltindtagelse og risikoen for type 2 diabetes (Hu et al 2005). I denne undersøgelse blev fundet, at høj saltindtagelse øgede risikoen for type 2 diabetes uafhængig af andre risikofaktorer.

I et Cochrane review blev sammenhængen mellem astma og saltindtagelsen undersøgt (Ram & Ardern 2006). Der indgik 6 randomiserede undersøgelser i analysen. Det blev konkluderet, at saltreduktion sandsynligvis har lille eller ingen effekt på astma.

Samlet konklusion

Hvis saltindtagelsen bliver nedsat generelt i befolkningen må forventes en (beskeden) reduktion i det gennemsnitlige blodtryk og sandsynligvis et fald i forekomsten og dødeligheden af hjertekarsygdomme. Størrelsen af reduktionen i blodtrykket er afhængig af størrelsen af saltnedsættelsen. Endvidere kan det ikke udelukkes at saltreduktion kan nedsætte risikoen for mavekræft, mens der ikke er dokumentation for sammenhængen mellem saltindtagelsen og risikoen for andre sygdomme.

***********

.... og så kommer der fire sider med Litteratur....


I artiklen For lidt salt er farligere end for meget i Berlingske.dk af den 19. maj 2008 - henvises til "en meget stor befolkningsundhedssundersøgelse, som omfatter 8700 voksne amerikanere, hvis kost og livsstil er blevet registreret og sammenholdt med sygdomme og dødelighed", og resultaterne af undersøgelsen tyder på, at for lidt salt i kosten er værre end for meget, hvis man ikke vil forøge sin risiko for hjertedød med op til mellem 24 og 80 %.

I samme artikel mener Hjerteforeningens forhenværende Sundhedspræst, overlæge Lars Ovesen ikke, at "man skal tillægge undersøgelsen den store værdi, fordi det er selvrapporterede kost-tal, man analyserer på (...) Han peger i stedet på de mange velkontrollerede undersøgelser, der viser, at man kan sænke sit blodtryk ved at spise mindre salt. - Og der er ingen tvivl om sammenhængen mellem forhøjet blodtryk og hjertelidelser", siger han....

Som det fremgår af Fødevareinstituttets gennemgang af "salt-forskningen" - er denne påstand netop umulig at lade sig bekræfte af forskere på Danmarks Fødevareforskning, Danmarks Tekniske Universitet, hvor forskere i 2006 har gennemgået verdens forskning på området, uden egentlig at kunne bekræfte disse salt-myter, danske sundhedspræster, så gerne ønsker forkyndt til den samlede befolkning.... Det lader til, at det er værre at få for lidt salt, end for meget.

Jeg hadde lavt aldosteron. Jeg tror jeg må ha hatt det lenge uten at jeg visste det. Det henger sammen med lavt kortisol. Jeg følte meg som ei gammal kjerring. Måtte jeg stå stille i fem minutter, var det nesten ikke til å bære. Jeg måtte sette meg. Jeg spiste både salt og Florinef. På blodprøvene lå salt under referansegrensene. Etter at aldosteron lå bra, og jeg sluttet med Florinef, kan jeg stå nesten i det uendelige uten at det gjør meg noe. Og jeg merker også at opplevelsen av salt er annerledes. Da aldosteron lå lavt, kunne jeg salte maten så resten av befolkningen her jeg bor, stønnet. Nå kan jeg synes at røkt laks er fryktelig salt. Jeg fylte meg da med noe jeg trengte. Nå trenger jeg det i normale mengder, og merker så godt at det er annerledes. Lavt aldosteron kan te seg på underlig vis. Hvem skulle tro at det å ha problemer med å stå stille en stund har med hormoner å gjøre? vink11

Saltfattig kost reducerer også aminosyrerne ​​lysin, arginin og ornithin. Hvilken effekt på helse har mangel på disse aminosyrer kan læses om her.

Det ser ud til, at udbredelsen af salt-fattig kost, følges tæt af stigende forekomst af hypoaldosteronisme...

Sitat:

---

Opprinnelig skrevet av Vigdis

Lavt aldosteron kan te seg på underlig vis. Hvem skulle tro at det å ha problemer med å stå stille en stund har med hormoner å gjøre? vink11

---

I fortiden (B.T. dvs. Before Thyroid) kunne heller ikke jeg stå stille oprejst i mere end ½ minut af gangen. Jeg måtte have overkroppen hvilende på albuer, når der f.eks. skulle vaskes op ved køkkenvasken. Nu, flere år efter at jeg skiftede til Thyroid, de sidste fire år med "nat-Thyroid" som er en udpræget binyre-venlig metode, kan jeg stå stille så længe jeg har lyst til, og jeg kan småløbe 1 km til supermarkedet inden lukketid, uden at være det mindste forpustet eller have hjertebank når jeg når frem... Jeg vejer 15 kg for meget, jeg nyder tobak, jeg træner aldrig og jeg er 60 år gammel, så det er altså den omvendte verden, som Thyroid-tabletter og kroppens egne hormoner tryller frem. xx9